Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hustaflor - Femte taflan. Lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_242
Hörde jag bjällror ej klinga?
Nej; - endast hvirflarna svinga
Gnisslande vindflöjeln där .. .
Fjärran den älskade är.
Fåfängt jag ser utåt dalen!
Hoppet försvinner, - och kvalen,
Längtans och saknadens, gå
Åter mitt hjärta att nå.
(Går till ett piano, hvarpå hon spelar och sjunger:)
Jag vänligt öppnar famnen,
Men tom blir den likväl.
Jag får ej hviska namnen,
Så dyra för min själ.
Tyst! hördes något? Nej! -
Han kommer ej!
Nu flyger sucken vida,
Se’n hoppfullt nyss jag drömt,
O, det är grymt att bida
På den man älskar ömt!
Tyst! hördes något? Nej! -
Han kommer ej!
Han kommer ej, fast redo
Det står, vårt trefna tjäll.
Ej harmsna makter ledo
Att se en maka säll.
Tyst! hördes något? Nej! -
Han kommer ej!
(Under sången har en reslig, kraftfull man smugit sig in, och då
modern, vid barnens rop, vänder sig om} slutes hon,
glädje-drucken , i hans armar.)
HON.
O, hvilar jag vid detta hjärta åter,
Som var och är och blir min egen värld!
Försmå ej, himmel! denna tår jag gråter!
Ur lyckligt bröst den är en tacksam gärd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
