Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hustaflor - Femte taflan. Lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
HON.
Ack, nu är allting glömdt! Men trött af färden
Du säkert är. Dig sätt i soffan här
Och låt min trogna barm bli hufvudgärden!
På länge, länge du ej hvilat där.
Hur styggt af Kunglig Majestät och Kronan
Att ta min glädje, göra tomt mitt hem!
Jag tycker, att de gärna kunde skona’n,
Då - trots opposition’ - jag skonar dem.
Men har du ofta tänkt på lilla gumman,
Då du, till syndastraff, fått lyda trumman?
HAN (leende.)
Nej, aldrig, aldrig! Länge se’n förliden
Förtjusningsmånaden, den söta, är...
Men - du är lika vacker som den tiden;
Då jag var barnslig nog att blifva kär.
Hvad du är nätt i detta ljusa siden,
Som du i kväll liksom till högtid bär.
HON.
Det är väl också högtid, kan jag tänka,
För mig, som hela vintern varit änka.
HAN (smekande.)
Hvad denna lilla mössa väl dig kläder!
Hur sött den mörka lock sig ringlar där!
Jag blir betagen ...
HON.
Skalk! hvad det mig gläder!
Ty - oss emellan - därpå gjordt det är.
HAN.
Med trolldom vet du mycket att bevara
Jag tycker nästan än mig fästman vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
