Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Första taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Nej, du till döds vill mig reta
Nog kan ditt uppsåt jag veta!
Men du bedrar dig förbannadt,
Lefva, om icke för annat,
Skall jag, att pina dig;
Håna, begrina dig,
Klappa dig,
Rappa dig,
Svälta,
Kälta,
Slå,
Klå
Blå.
Å!
(Tystnar utmattad.)
HANKA.
Du nu, som vanligt, nyttjar korta ord,
När, till min lycka, du blir andetruten
Mot slutet, men de säga ganska mycket,
Och icke lär min framtid bli så rolig;
Men var förnuftig en gång, kära Scharka!
Ty jag står icke längre ut med detta,
Jag hellre går i krig. Det blir ett lekverk
För mig, som du har gjort så van vid strider.
(Då Schnrka vill springa mot honom.)
Stå stilla, kvinna! Ser du? jag bär lian
Och kunde fuska uti dödens handtverk,
Om du mitt tålamod vill pröfva längre.
SCHARKA (stammande af raseri.)
Lämna mig lian, din bräcka!
Jag vill till korfmat dig hacka....
(Kort paus.)
Skall jag befalla förgäfves?
Lämna mig lian! Jag kväfves!
Jag måste hämna mig!
Lämna mig! lämna mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
