Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Första taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
APOLLYON.
Nå, jag svär vid själfva påfven,
Vid hans sexti kardinaler
Och vid alla nunnekloster,
Att jag hålla skall mitt löfte!
HANKA ’ (korsar sig andäktigt.)
Det var en helig ed, det må jag säga,
I synnerhet att vara af en djäfvul!
Men än ett villkor: jag mig aldrig säljer
Till dig, som många mina snåla likar.
Du skall mig tjäna gratis, och kontrakt
Ej komma får i fråga oss emellan.
APOLLYON.
Det förstår sig! Blif du salig,
Bäst du kan, min kära vän!
Men var nu ej så vältalig,
Utan hjälp mig upp igen!
(Hanka halar upp Apollyon, som tacksamt kysser hans hand
och utbrister:)
Tusen tack, min hedersbonde!
O, hvad ängen doftar väl!
Fast man kallar mig hin Onde,
Är jag tacksam likaväl;
Det är mänskor blott, som glömma
Allt det goda man dem gör,
Och de sig af det berömma,
Hvilket Satan blyges för.
Men tillåt mig nu att göra en fråga, min
heders-pascha! och den på ren prosa: kände du den
förfärliga käringen, som för en liten stund sedan
nedföll i brunnen?
HANKA.
Det var min egen hustru.
APOLLYON.
Är det möjligt? Och hur länge har du kunnat
stå ut med henne?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
