Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Första taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det var nära att hon klöst ut ögat.
Jag saknar icke krafter, men förgäfves
Försökte jag att värna mig mot henne.
Hon skrek, som en besatt: »Hå! är du />Skammen»,
Så vet, att du till håret har fått kammen!
Jag skall nog lära dig, så att du minns,
Att mera än ett helvete det finns.» -
Då, till min stora lycka, såg jag repet
Och genast hittade jag på det knepet,
Att knyta det om hennes hals; du drog,
Jag höll emot, och hon blef strypt - allt nog!
Nu har du min historia erfarit,
Men i en värre färd jag aldrig varit.
HANKA (rifver sig betänkligt bakom
örat.)
Men det slår ej ihop! På detta sätt
Har jag ju tagit lifvet af min hustru
Och hjälpt den Onde från ett rättvist straff?
APOLLYON.
Betyder ingenting! Var bara lugn!
Du strypte ju ditt huskors nolens volens,
Och saken blir för öfrigt oss emellan. -
Jag ej med dig vill disputera om
Rättvisan af mitt straff, men du förlåter
Väl mig, om jag har mina egna tankar . . .
HANKA (suckande.)
Min stackars hustru!
APOLLYON.
Tacka hellre ödet,
Att du är kvitt din leda plågoande,
Som hade makt att skrämma äfven mig!
Men nu jag tänka vill på din belöning,
Ty jag står alltid vid mitt gifna ord.
Har du väl lust att blifva trollkarl, säg?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
