Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Femte taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
HANKA (hänryckt.)
Ack! alla himlarne,
Om hvilka jag uti min ungdom drömt,
Och skalderna i dikt och sång berömt.
MILADA.
Hvad ser du mera?
HANKA.
Intet! Blind jag är
Af all den härlighet jag skådat där.
Prinsessa, store Gud! hvad ni är skön!
MILADA.
Säg om det! men säg du!
HANKA (med ansträngning.}
Hvad du är skön!
MILADA.
Om mig naturen någon fägring gaf,
Det fägnar mig, men blott för din skull, slaf!
Dock, som du nu har börjat att bli snäll,
Jag åter frågar på. vår bröllopskväll:
Hvad var det, som du önskade dig nyss?
Bekänn på stund!
HANKA (blygt.)
Att. . . taga få ... en ... kyss.
MILADA (närmar sin kind mot hans.)
Jaså! - Nu faller det mig något in:
Här är min mun, och där, jag tror, är din,
Och vägen dem emellan icke lång,
Och lätt att hitta. Blott försök en gång!.. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
