Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Andra händelsen - Första taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Har dock förstått att under narrens dräkt
De hämndeplaner dölja, som han hyste
Mot dig, som afsatt honom, och han har
Erbjudit sig till en af mina fångar
Att föra unga prinsen bort, som gisslan,
På det att de, som re’n förverkat lifvet,
Då kunde återköpa det för barnets.
I dag det svarta dådet skulle ske,
Men lyckligtvis kom brefvet i min hand,
Och hit jag ilade, af fruktan gripen,
Att komma dock för sent. Jag sprang af hästen
Och andlös störtade din son att söka . . .
Jag honom fann och äfvenså förrädarn.
DALIBOR (ännu på knä.)
Nåd! nåd! det endast var ett litet narrstreck!
Stormäktigaste konung! blott ett narrstreck.
HANKA.
Ett narrstreck, som belönas med ett hampstreck.
(Till vakten.)
För honom genast ned i fängselhvalfvet!
(DALIBOR afdånar och bäres ut. HANKA har lyftat prinsen
i sina armar och höljer honom med kyssar.)
Mitt älskade, mitt sköna barn! Och dig
Man ville hjärtlöst röfva ifrån mig.
Hur långt kan ej förräderiet gå,
När ej en gång det skona vill de små!
Det gör ju själfva djuret, - viker af,
Då litet barn det möter. Herdens staf
Behöfver ej påminna det därom. -
Men du! o Skreta! till mitt hjärta kom!
Hur stor är ej min skuld till dig! Hur kan
Jag nog belöna dig, du trogne man?
SKRETA.
O, nämn belöning ej! jag fått den redan
I ditt förtroende, din vänskap, konung!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
