Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Andra händelsen - Tredje taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
HANKA.
Dyre konung? hå!
Säg: dyre tiggare! det är det rätta.
Jag dyr? Mitt arma, galna, tomma hufvud
Ar nu det enda, som är dyrt hos mig.
SKRETA.
Jag fattar och jag skatta vet din smärta,
Men till klenmodighet den ej får sjunka,
Än kan ju allt förändras. Det var icke
Por Belas öfvermakt du föll, ty striden
Re’n till vår fördel lutade, då nesligt
Vasallerna, som kraftigt du bekämpat,
Till Bela gingo öfver, för att öfva
På dig en hämnd, förrädare blott värdig.
Men ännu folkets hjärtan för dig klappa,
Och hvad förrädarna ifrån dig tagit,
De redliga väl kunna återtaga.
Haf därför mod och kraft!
HANKA.
Ack, nämn ej mod
Och kraft för mig! de hafva flytt för alltid,
Som rättvist straff därför att jag har sålt mig
Åt mörkrets makter.
SKRETA.
Konung, var dock rättvis
Emot dig själf! Du tvärt om icke sålt dig,
Ty för att frälsa, som sig bör, din själ,
Du tappert vågade dit lif i striden.
HANKA.
Min ädle vän! För mig finns ingen tröst;
Besvära dig ej därför längre! Fly
Från den förtappade, ty eljest Satan
Må hända kunde taga äfven dig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
