Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Andra händelsen - Tredje taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
SKRETA.
i, Tvärtom, nu upphör den just. Hvilket
lyckligt möte!
(Till anföraren:)
Hör på, min blodtörstige vän! jag vill våga min
bästa stridshingst mot din vänstra stöfvelklack, att
du hellre hänger dig själf inom utsatt tid än någon
af oss båda.
ANFÖRAREN.
Hit med snarorna! Vi kunna visitera dem sedan
de blifvit hängda. Ingen gycklar ostraffadt med mig.
SKRETA.
Ingen, säger du? Icke en gång den, som kan
tala detta hyfsade språk?
(Salter fingrarna for munnen och härmar ljudet af en
uggla, en korp och en skogsdufoa.)
ALLA DE FRIDLÖSA (förundrade.)
Hvad är detta? Han är en af våra!
SKRETA.
Icke så alldeles, ty I ären mina.
(Till anföraren, med värdighet:)
Tappre Kinsky! har du då förgätit den, som
med egen lifsfara räddade dig ur det torn, dit du
blifvit släpad som fånge af gref Lobkowitz’ grymma
lansknektar?
ANFÖRAREN.
Store Gud! är det? kan det vara? Ja, det är
Skreta, min räddare, den vilde jägarn från
Böhmerwald, de förtrycktas värn och förtryckarnas gissel.
(Faller på knä och kysser hans hand.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
