Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Andra händelsen - Fjärde taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
Jag hörde edert rop här utanföre,
Som önskade kung Hanka seger, lycka.
Det aldrig kunnat höjas utaf eder,
I bättre, mera tjänlig stund. Må det
Bebåda lycka! Här han står ibland er,
Ej slagen, men förrådd af de vasaller,
Som honom trohet svurit. Bojen knä
Och svärjen hålla hvad de andra brutit!
ALLA DE FRIDLÖSA.
Vi svärja. Lefve, lefve konung Hanka!
ANFÖRAREN.
Min konung! Fastän fridlös själf och flykting,
Jag bjuder dig, som ock är flykting, allt
Det skydd, som denna grotta, dessa männer,
Vid strid och faror vana, kunna lämna; -
Du har från denna stunden öfver oss
Och våra bästa krafter att befalla.
Vår hop är liten än, men den kan växa,
Och månget ärligt böhmiskt hjärta brinner
Af längtan att hvad lyckan bröt försona
Och återsätta kronan på det hufvud,
Som är det värdigaste att den bära.
Befall! Vi följa dig i lif och död!
DE FRIDLÖSA.
I lif och död!
HANKA.
Jag tackar dig, jag tackar eder alla!
Och skulle segern en gång återvända
Till mig, så vill jag minnas denna stund,
Och skänka er den frid, I hittills saknat,
Och all den lön, er trohet har förtjänat.
Tidsnog likväl att gifva löften. Ännu
Är jag blott fridlös, såsom I, och ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
