Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Aricius. Dramatiserad myt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
ARICINA.
Jag förbehåller mig, ej någon skymf! -
Du måste vara artig mot min nymf,
Mot henne, som inunder helga trädet
I går förtjuste dig med herdekvädet.
ÖFVERSTEPEÄSTEN.
Fördömda träd! - Nu kommer jag i håg
Mitt rätta ärende. När dig jag såg
Jag detta, liksom allting annat, glömde,
Och blott om gudars saligheter drömde.
Du minns ditt bud, och grymt är det för visst,
Att hvem som bryter af ditt träd en kvist
I envig straffas skall af mig. Hur kan
Man hjärta hå att plåga så en man?
Jag slagits sina hundra gånger minst
För detta dumma träd - ack, säg hvad vinst
Har du af sådant, frågar jag med fog,
Hvad vinst?
ARICINA (hånleende.)
Jag tål ej karlar, det är nog! -
Jag önskar, att de alla vore döde.
Där har du min förklaring och ditt öde!
ÖFVERSTEPRÄSTEN.
En skön förklaring, det är sant och visst!
Men vet: man åter brutit af en kvist,
Och jag skall slåss i denna timme redan,
Och sedan ...
ARICINA.
Sedan?
ÖFVERSTEPRÄSTEN.
Skall jag kanske dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
