Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Pehr Wieselgrens dröm. Sångspel i 1 akt - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Börjar sjunga till den vackra, af honom själf satta, melodien:
»Ingen älskar mer sin kung», eller begynnelse-orden till den förträffliga visan:
»Kungen och skomakaren».)
Äfven jag har fått en släng
Utaf dig, du Kristi dräng!
Så det duger. :,:
Fräckt du säger, att jag dog
Som en fyllhund nära nog,
Men du ljuger.
Från min födsel till min död
Stridde jag mot brist och nöd,
Utan klagan.
(Gör det efter, om du kan!)
Och jag mottog, som en man,
Fadersagan.
Munter, äfven då jag svalt,
Jag belåten var med allt
Här i lifvet.
Varmt jag älskade min bygd
Och bar aktning för hvar dygd –
Det finns skrifvet,
Fyra skillingar om da’n
Var mig nog, ty jag var van
Vid behofvet *.
Men jag hade lust att se,
Hur du skulle dig bete
Vid det profvet.
En bit bröd och litet sill
Och ett par potäter till
Var mitt rummel;
* Enligt hvad flere af Wadmans närmare vänner berättat
förf., kunde denne originelle skald, som endast med välmenande
list kunde förmås att mottaga något af dem, umbära till en
förvånande grad och långa tider lefva på den summa, som här är
angifven. Är ej detta stort i ett vekligt tidehvarf?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
