Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yfs ej af fädrens ära, en hvar har dock blott sin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dig det rykte båtar föga.
Som har tillhört farfars far.
I hans värf, om än så höga,
Ej den minsta del du har;
Nej, i arf till ättlingssonen
Går ej äran, som ett hus.
Tilltro dig ej, liksom månen,
Lysa med ett lånadt ljus.
När i häfderna du skådar
Fädrens ära, blad på blad,
Yfs då ej! Jag dig bebådar:
Du får ingen enda rad.
Slika bragder de ej prisa,
Som med flugsmällan man gör.
Andra har du ej att visa;
Ergo dör du, när du – dör.
Och när du ditt högmod gläder
Med att i din vapensal,
Väggbeprydd med gyllenläder,
Se på anporträtters tal,
Hör du ej? hvar bild, där skiner,
Säger dig med harmfull min:
»Du ibland din släkts ruiner
Står – en lefvande ruin.»
Nej, bland dina fäders grifter
Magra lagrar för dig gro;
Vapnens prunkande inskrifter
Om båd’ hjältemod och tro
Säga endast hvad som varit,
Ingalunda hvad som är.
Skrif därunder: allt har farit!
Sådant sanningen begär.
Därför tyst med fadrens ära,
När du själf så föga har!
Nog af skam du har att bära,
Ök ej bördan alla dar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
