Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När jag tänker. - Kyrkogården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men snart, – det sällan klickar, – du blifver det rent af,
Och detta af den orsak, att Gud dig hjärta gaf;
Du möter på din vandring, allt i en olycksstund,
En liten fager tärna med snörpad purpurmund.
Då far en pil i hjärtat, en pil, som hulling har,
Och hur du än må rycka, så sitter han dock kvar.
Och så går du i månsken och rifver håret, vild,
Och så blir du en hedning, som tillber blott en bild.
Nu kan den bilden vara en riktig änglabild,
Så ren som snön på bergen, som stjärnans stråle mild,
Men icke sagdt, att därför hon just vill bli din mö,
Då är du först förlorad, – då kan du gärna dö.
Nu kan det också hända, att hon vill blifva din,
Men se! du glömt ditt armod, det föll dig aldrig in, –
Det tvingar dig att skiljas ifrån din trogna mö,
Då är du ock förlorad, – då kan du gärna dö.
Det bästa, som kan hända, är att din »flamma» dör,
Då kan du följa efter, och se’n hon dig tillhör.
Men när jag tänker, detta min sista tanke är:
Hvad skulle vi med hjärta, vi arma maskar här?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
