Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Skogen.
- På en kyrkogård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När glädjen »gått åt skogen», går jag väl efter själf,
Helst som jag redan ledsnat vid berg och dal och älf.
Min korp, o, kraxa välvist! min gran, sänk dina armar!
Godt är att hafva någon, som sig om mig förbarmar.
*
På en kyrkogård.
Ett tyst, beskedligt och stilla folk!
Man här behöfver ej gå med dolk,
Sitt lif, sin egendom att försvara, –
Här får i fred man då ändtligt vara!
Men utom gränsen till denna ort,
Där ströfva vilddjur, så fort, så fort,
Hvarann att klösa och slita sönder,
Från krönta kungar till fulla bönder!
Där, hvart du lyssnar, hörs jämmerskri,
Och hvart du ser, ser du tyranni;
Där har man präster och religioner,
Schavotter, galgar och kejsartroner,
Pest, hunger, gifter och giftermål,
Krig, krut, kanoner och slipadt stål
Och många andra superba saker,
Som göra, mänskor! till arma vrak er!
Där knuffas, trätes om makt och mat;
Där kväsas kärlek och frodas hat;
Där smyga stigmän, när natt sig breder,
Och finns ej annat – de stjäla heder;
Där får beständigt på tusen sätt
Den svage vika för styrkans rätt;
Där gäller främst ibland alla lagar
Den, att förbittra hvarandras dagar;
Där stäms sirenernas falska sång,
Till dygdens, oskuldens undergång;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:41:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/braundik/4/0058.html
