Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återseendet. - Kvinnoögat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är hon, som hviskar namnen!
Det är hon, som breder famnen! –
Det är jag; som flyger dit.
Det är här min vandring slutar,
Och det är min brud, som lutar
Ned sin kind, – ej längre hvit.
Kvinnoögat.
Vill du se en skymt utaf den höga
Kärleken, som ofvan molnen bor,
O! så blicka då i kvinnans öga,
Och du ser den närmre, än du tror.
Kvinnan sist utaf den Onämnbare
Skapad blef, och när Han ögat tändt,
Sade Han: »Dess milda språk förklare
Hvad jag vid mitt verks fullbordan känt!»
Därför denna blickens makt, som böjer
Hvad som våldet aldrig böja kan,
Därför denna ljufva eld; som höjer
Upp mot stjärnorna en stoftets man!
Därför ofta ser en olärd kvinna
Hvad som mannens öga far förbi.
Äran girigt han i allt vill finna,
Hon vill finna kärleken däri.
När som språket icke mer förmådde,
O, hur ofta var en blick ej nog!
Och den svaga på den starke rådde,
Först när bistånd hon af ögat tog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
