Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En åsknatt på Trollhättan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En åsknatt på Trollhättan.1
HON.
Åskan dånar vildt och fallet ryter
Som ett lejon under dödens kval.
Fram ur molnet röda blixten bryter,
O! hvart skall jag fly? jag har ej val.
Hur förfärlig är ej höga Norden,
Som du målat har för mig så skön!
O, hvi öfvergaf jag södra jorden?
Blir då fasa blott min kärleks lön?
HAN.
Bäfva ej, älskade! Upphör att klaga!
Läs nu omkring dig den nordiska saga,
Hvilken med tjusning du lyssnat uppå!
Ser du, hur blixtarna drabba tillsamman,
Ser du det skummande toppfall vid flamman,
Ser du, hur fjällen som jättar där stå!
* Hösten 1839 befann sig författaren såsom passagerare på
ett ångfartyg, hvilket kvarlåg vid Trollhättan en natt, då ett
förfärligt åskväder utbröt. På samma fartyg var en ung, genialisk
man, nyss återkommen från Italien, där han funnit en ung,
svärmande och ovanligt skön brud, som han nu hemförde till sitt
fädernesland. Det skakande intryck, som vattenfallet, i förening
med åskan, gjorde på den lifliga italienskan, har författaren här
sökt att återgifva i en dialog mellan de båda makarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
