Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefskrifverskan. - Källan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart jag skulle kufva slafven,
Om han endast vore här,. ..
Ack! men oss åtskilja hafven,
Det är jag, som slaf nu är.
Därför löp, min hvita penna,
Skrif om kärlek, skrif om skämt!
Jag min ömhet vill bekänna,
Kvinnan skall förlåta jämt.
Jag kan älska, men ej kifva,
Därför bort med all min harm!
Men, nog skall han straffad blifva,
När han ... tryckes mot min barm.»
-
Källan.
Fanny gick till klara källan
Borta i kastanjeparken
Med sin luta under armen.
Där, invid den gröna randen,
Ut hon bredde purpurschalen,
Sänkte sig bland sina systrar.
Blommorna, de små, som logo
Mildt mot solen och mot henne.
Uti källans silfverspegel
Såg hon nu sin sköna afbild,
Men den sjutton-åra barmen
Häfdes dock af täta suckar,
Och hon hviskade så sakta,
Som i träden vindens susning:
»Är jag skön, som smickrarn säger,
Vill jag vara det allenast
För den yngling, som jag älskar;
Men hvad bryr han sig om skönhet?
Ej på långa, långa tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
