Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till en flicka, under en konsert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till en flicka,
under en konsert.
Väldigt sången uti salen ljudar,
Men jag hör den ej, ty högre gudar
Sig bemäktigat min hela själ;
Sköna toner! I förgäfves strömmen!
Vaken drömmer jag den djärfva drömmen
Om det högsta ve och högsta väl.
Ack! den makt, som bor i flickans öga,
Kommer mig att glömma sångens makt,
Ej af serafsharpan i det höga
Blefve jag ur min åskådning bragt.
Smärta lilja, renare än dagen!
Du af sången sitter nu betagen,
Men jag står betagen utaf dig.
När du småler huldt åt ömma ljuden,
O, då ler jag ock! men kogerguden,
Ej Apollo, verkar det hos mig.
Glad du njuter utaf rena toners,
Jag af ädla formers harmoni.
Båda upp ur lägre regioners
Kvalm utaf det sköna lyftas vi.
Hvita lilja! Lekande i handen
Fläktar du en ros, och purpurbranden
Af dess blad du höjer mot din kind.
Se, hur snö och låga trifvas samman!
Så på Vestas altar brinner flamman,
Sakta smekad af en balsamvind.
O, men kunde jag den rosen vara,
Som för dig nu får sin prakt förströ!
Gärna ville för den stunden bara
Som ett slutord i en sång jag dö.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
