Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En syn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon träder blygsamt till sitt nattduksbord
Och hälsar där sin bild i spegelrunden,
Och bilden ler. Hvad ofta smickrarns ord
Förklarat, ser hon nu, vid glaset bunden.
Men, liksom för en oren tanke, skygg,
Hon vänder hastigt frestaren sin rygg
Och fäster med en guldnål lätta dräkten
Och gömmer fångarna i deras häkten.
Men dagens stråle hoppar in förnöjd
Igenom fönstret, där steglitsen sitter
Och sjunger, jublande, om ljusets fröjd
Samt kallar härskarinnan med sitt kvitter.
Ur sina tankar väckt af fågelns drill,
Hon småler huldt och skyndar hastigt till
Och lutar rosenmunnen emot fången,
Som genast glömmer solljuset och sången.
Att svalkas utaf morgonluftens bad
Hon öppnar fönstret se’n med liljehänder.
Då far sefiren in, så yr och glad,
Och hvarje blomma dit sin vällukt sänder.
Mot himmeln höjes ögat fromt i bön.
O, ljusets fader! hvad hon nu är skön!
När så hon silkeslena armar breder,
Hon kunde locka själfva himmeln neder.
Hon ej på jorden är, hon är i skyn,
Hon ber ej blott för sig, hon ber för alla.
Jag har sett nog. Jag sett en himlasyn,
Och äfven jag på mina knän vill falla.
Nyss hit, en helgerånare, jag kom;
Förädlad, ångerfull jag vänder om.
En syn som denna talar ej till sinnet,
Men helgonbilden skall stå kvar i minnet.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
