Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Läran om staten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En stat behöfver en armé,
Som fienden från gränsen jagar;
En sådan har du ock, – o, se!
Han står där väpnad alla dagar.
Och oskuld är ditt landtförsvar,
Och sjöförsvaret heter tårar.
Lef trygg, lef glad! Dig ingen sårar,
Ty vet! en himmelsk vakt du har.
Nödvändigt ock är klerecft;
Det har du i de fromma böner.
Men dina prästers skrud är hvit,
Som det kan hof vas ljusets söner.
De ta ej tionde, men be
Ej mindre varmt ändå för alla.
Och hvarest sorgens verop skälla,
Hugsvala, gråta, trösta de.
Men lagen utgör statens grund,
Och i den mildhet, som dig pryder,
Du har en lag, så vis och sund,
Som helst jag ibland alla lyder.
Den liknar Faderns ofvan skyn,
Ar kärlekens, barmhärtighetens.
O, att den vore mänsklighetens,
Du domare med rosenhyn!
Att ordna, granska, då och då
Bör kungen kalla sina ständer.
Du håller riksdag, du också,
Där pröfvas strängt, med knäppta händer.
Hvar gärning, som du minnas kan,
Du lägger fram för att bedömas
Af himmeln, – ej ett fel får glömmas
Af samvetet, – dess ombudsman.
Men sist, du lilla fridens stat!
Det är ej godt att stå allena
Bland snikna grannars hot och prat, –
O, kom att dig med mig förena!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
