Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elden renar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brasan tändes, tärnan gick, och Klara
Närmade sig skygg till toiletten,
Hvarest allt som ögat blända kunde,
Kringspridt låg uti en täck oordning.
Och hon löste sina gyllne lockar,
Rikare än fordom Berenices,
Och hon blottade den mjuka halsen,
Uti hvithet och behag lik svanens,
Och hon klagade: »Se’n man har börjat
Att åt lasten offra, hvad blir slutet?
Ingen återgång för mig det finnes,
Hvart jag vänder mig, blir jag begabbad,
Som jag det förtjänat, för den handel
Jag bedrifvit med Guds egen gåfva:
Denna skönhet, som hos mig man prisar;
Men, till sist, när denna hunnit vissna,
Gud! hvad skall det bli af ålderdomen!»
Åter teg hon stilla. Men mekaniskt
Portfor likväl den beklagansvärda
Att sig pryda till den nära festen,
En af dessa orgier, där blomman
Af den stora stadens rika ungdom
Liksom täflar i att förevisa
Offren för förförelsen och guldet,
Och där man den högsta äran sätter
I att äga den, som längst dem motstått.
Än en blick i spegeln kastar Klara,
– En juvel i håret! – hon är färdig. . .
Men hon log ej åt den sköna bilden,
Luftigt höljd i lätta sidengazer,
Och så smidig, fin som bajadèrens;
Ögat samm i tårar, våt var kinden,
Och den höga, eljest glatta pannan,
Skuggades af moln, af moln från hjärtat,
Från det blödande och ångerfulla. –
»Nu är syndens tjänarinna redo!»
Hviskade hon sedan. »Hon är redo
Att förtjusa, ljuga och bedraga,
Som det tillhör hennes usla yrke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
