Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danserskan i Antiokia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nonnus såg med stadig blick på henne
Under skarans förbifart, såg ännu
Efter henne hela långa stunden. –
Tårar fyllde hastigt nu hans öga,
Och han vände sig till sina bröder,
Frågande: »Har denna kvinnas skönhet
Icke skänkt er nöje?» Alla tego.
Men den fromme Nonnus sänkte ödmjukt
Ned sitt hufvud, och hans tårar runno
På den helga bok, han höll i handen,
Och han suckade så djupt och sade
Nu på nytt: »Har denna kvinnas åsyn
Ej beredt er nöje?» – Då nu åter
Alla tego, sade Nonnus: »Bröder!
Sannerligen säger nu jag eder,
Mig var hennes skönhet välbehaglig,
Ty från Gud, som är det högsta sköna,
Kommer ju allt skönt, vi se på jorden.
Sågen I väl hennes klara öga,
Leendet kring hennes mun? Därinom
Kan ej bo en själ, som är förtappad,
Fast fördärfvad; hon kan ännu räddas.
– Och när jag betänker, hvilken omsorg
Hon använda måste på sin prydning,
På det icke något måtte fattas
I lekamlig skönhet, att hon alltid
Må behaglig synas inför alla,
Sina älskare i första rummet,
Fast hon ändå växlar dem beständigt,
O, då blyges jag! – Hur liten möda
Göra vi oss, ack! om själens prydning!
Huru litet söka vi behaga
Himmelrikets brud, som är oss lofvad
Utan växling, men för evigheter,
Som belöning blott för att vi älska
Världens ljus, (som är vår plikt allenast,)
Men det hon, den hedniska, ej känner!
Och hur sällan aftvå vi de fläckar,
Som ännu vid våra hjärtan häfta! –
Nej, vi äro ej tillräckligt rena
Att förakta Danserskan, o bröder!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
