Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till en slafviskt sinnad ung man. - Till de förtryckte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur kan ett ynglingahjärta ändå
För något högre än friheten slå?
Hur kan väl själfviskt det vara?
Blyges du icke? Ur ungdomens ring
Är du förkastad. – Snart stundar det ting,
Där du för sveket skall svara.
-
Till de förtryckte.
I bröder! hoppens ej på någon kung,
Blott på er egen arm! – den faller tung,
Om blott I vågen att en gång den höja;
För folkets makt all annan får sig böja.
Tron ej de löften, som despoten gett;
De ännu aldrig höllos, som man sett.
Likt seglarens, de gåfvos blott i nöden
Och glömdes strax, då kroppen undgått döden.
En härskare med herden likhet har:
Sin hjord mot ulfven tar han i försvar,
Men äter fåren själf, med hjärtans gamman,
Fast – utaf politik – ej allesamman.
Tron ej att eden, aflagd på en dag,
För hela lefnaden skall blifva lag.
Ack! den, som trängtar att en krona hafva,
Kan fritt en sju-mils ed man förestafva.
Han svär, hvad helst du vill, om folkets väl,
Om frid och ljus, tills – mörkret tar hans själ.–
Nej, bröder! tron allenast på er själfva
Och på den makt, som världar vet att hvälfva!
Gån, man ur huse, ut till ädel strid!
Ty sannerligen, nu är det hög tid
Att öfvermodet uti växten hejdas
Af folkets skara, krossande de lejdas,
I hafven mycket till att kräfva ut,
Och härskarn säkert blir bankrutt till slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
