Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rimfrosten. Efter Claudius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förunderligt! på minsta gren
Den skruden hänger, fri,
Och hvit och sirlig, änglaren,
Och kan mer skön ej bli.
Och rundt omkring mig stora, små,,
I lugn samhällighet,
Med samma ära prydda stå
I samma härlighet.
Fritt hvarje bondeman kan få
Betrakta deras ståt
Och stolt bland deras stammar gå
Och fröjda sig däråt.
Han barn och hustru också tar,
Tar allt hvad som är kärt,
Och ut med dem till skogen drar,
Det är väl mödan värdt.
Det enkla, sköna här på jord, –
Säll den, det njuta kan!
Det är så ljuft, som kärleksord
Ifrån en ädel man.
I, stadsbor, ha’n mång’ härlig ting,
Jag det ej neka vill:
Kredit och mynt och gyllne ring,
Och bank och börs därtill.
Men ek och al och björk och pil
I rimfrost, när’ och fjär’,
Det hafven I ej maken till,
I gode herrar, där!
För oss sitt språk naturen skref,
Och detta är också
Den enda skatt, oss sparad blef,
Och som vi rätt förstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
