Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Heimers harpa. - Borgjungfrun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och sången tystnade. »Kom hit,
Min lilja hvit!
Jag hörde visst ett horn i trakten
Från vilda jakten.»
Och lätt, som hennes rodnad lopp,
Hon själf for opp,
Och hvad blott källan fått betrakta,
Hon dölj de sakta.
Men Heimer upplät harpan sin:
»Träd in! Träd in!
Var glad, ty toner, gudars gåfva,
Där inne sofva!»
Och nu försvann den bild af ljus
I sångens hus.
Och dyster skog i natt sig klädde,
Då in hon trädde.
Men, stärkt af sångens helga makt.
Till nordantrakt
Den gamle kungen utan välde
Sin kosa ställde.
-
Borgjungfrun.
Hvem smyger i hvalfven på Sonderburgs slott,
Se’n midnatt sig sänkt ned i dalen?
Ack! trängtande kärleken vakar där blott
Med oron och hoppet och kvalen.
Hvem flyger så tyst mot den kommande där
Och synes och åter försvinner?
Jo, borgherrens dotter, den sköna, det är,
Hvars mun nu mot sångarens brinner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
