Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johanna af Neapel och Karl Ulfsson. - Tornerspelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
S:t Brita knäföll inför tronen
Och kysste härskarinnans fot,
Och, kungligt, tog af äldre sonen
Johanna samma hyllning mot
Men Karl på slafviskt knä ej faller, –
Kring drottningen han slår sin arm,
Och kärlekskyssen brinner varm
På friska läpparnas koraller.
Förskräckta stodo hofvets svenner
Och sina svärd de grepo till,
Men drottningen blott sade: »Vänner,
Jag fordrar ingen hämnd, stån still!
Af hjärtat, Karl! jag dig förlåter ...
Det är väl seden i ditt land ...
O, kom! jag skänker dig min hand,
Och dig, som brud, jag kysser åter.»
-
Tornerspelet [1].
Och Sigismund, den slemme jesuit,
Sin ännu sämre fader efterträdde
På Sverges tron. En ed, förutan lit,
Han svor och sig i Vasas purpur klädde.
Och hans polacker fingo riddarslag.
Men alla svenskar glömdes denna dag;
Och for att fira ännu mer sin kröning,
Han ett tornerspel gaf till dess försköning.
»I ädle polske män», så talte han,
»Som älsken Rom och haten Luthers ränker!
Mot kättarne är öppnad ärans ban,
En guldpokal åt segraren jag skänker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
