Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ädle främling! jag är kommen
Att din fångenskap förljufva.
Se, du lider! Fritt din smärta
Kan du mig förtro; jag känner
Den, som fordom led på korset,
Och som hvarje smärta lindrar.»
Men Almansor slöt sitt öga,
Knäppte händerna tillsamman,
Och om kraft mot frestarinnan
Bad han Allah och profeten.
Bad så varmt med fromma böner
Ur Koran, den helga boken,
Sänd från himmeln, att Elvira
Mot sin vilja rörd sig kände
Ty hur skön var ej Almansor
I sin andakt! Aldrig hade
Syriens sol ett anlet färgat
Stolt och härligt så som detta.
Under snöhvita turbanen
Nu det syntes som förklaradt,
Med de slutna ögonlocken
Och på friska läppar bönen.
Och hans stämma! Eolsharpan
Klagar icke så melodiskt. . .
Lammets fromhet såg Elvira
Med ett lejons mod förenadt.
Och i hennes hjärta rörde
Sig en känsla, omptståndlig,
Och hon sade: »Ädle främling!
Fruktar du för mig? hvi frukta?»
»Jo, jag fruktar dig, kristinna!
Mer än alla korsets kämpar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
