Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra scenen. En mörk, undangömd allé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SLAGSVÄKD (med en sidoblick på
magistern.)
Jag frågar fanken efter Augustus,
Men drängen kör jag bort, ty han är lärd,
Han har studerat, – duger därför icke.
TEKLA.
Ja, skillnaden är verkligen för stor
Emellan er och honom – det är sant.
(Sällskapet skiljer sig mäkta ceremoniöst. Endast professorn,
vid tantens sida, följer på något afstånd de älskande.)
TEKLA.
Hvad fröjd! Af kavaljerer öfvergifven
För första gången i mitt lif jag står!
Från dårars snack i hast förskonad blifven,
Till dig, min älskade! jag lyssna får.
Nu först jag värdet af min lycka känner;
Farväl för evigt, platta ungersvenner!
MAGISTERN.
Nu ler jag blott åt detta torra släkte,
Ty ack! i dag kan jag förlåta allt.
Se’n sällhetsbägaren åt mig du räckte,
Har hela lifvet ljusnat, bytt gestalt.
(Leende.)
Men nektar Tekla ej kredensar bara,
Ty ganska bitter äfven hon kan vara.
TEKLA.
Mot dessa – ja! – de annat ej förtjäna,
Men i det fallet utan fruktan lef!
Jag ödmjukt vill dig lyda och dig tjäna,
Som fordom man fru Sara föreskref.
Respekt skall jag för min magister känna;
Den enda aga, jag dig ger. blir – denna.
(Kysser honom. De försvinna vid en krökning af alléen.)
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
