Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första taflan. Höstafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvi skulle icke hon då äfven strida
För att få fria söner vid sin sida,
Och kunna säga dem: »För eder blott,
Långt förr’n I föddes, jag i elden stått;
För friheten, det största arf I hafven,
I skolen tacka eder mor i grafven
Och kärleksrikt densamma blomsterströ! –»
FÉLICITÉ (förklädd till krigare,
framrusar nu med dragen sabel,
hvilken hon svänger öfver
Théophiles hufvud, utropande :)
Du sköna flicka, gif dig eller dö!
THÉOPHILE (vacklar förskräckt tillbaka).
Förbarmande-! - Nej, vilddjur, mörda mig!
FÉLICITÉ (sluter henne, skrattande, sina armar).
Det vore grymt. Jag hellre kysser dig.
THÉOPHILE.
O, himmel! är det du, Félicité?
I mig du genast en pultron fått se,
Men jag är icke riktigt van ännu
Vid krigsbruk, det är saken! – Men hvad du
Är vacker dock i denna nya dräkt,
Som vore du af kupidoners släkt!
Ack, låt mig se! Hvad denna lilla hatt,
Med fjädrar prydd, dig kläder! Lycka, att
Du icke är en riktig karl, ty då
Gud vete nästan hur det kunde gå!
Se bara, hvilken djärf och trotsig min
Han tagit på sig, lilla jägarn fin,
Och huru ledigt han på axeln bär
Patronkök och tornister och gevär!
Men säg nu, se’n så väl du rustat dig,
Har vapen och mundering du åt mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
