Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första taflan. Borgholms slottsträdgård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRSTA TAFLAN.
(Borgholms slottsträdgård. KARL GUSTAF och PAUL WÜRTZ
stå med spadar i händerna och gräfva [1]. Trädgårdsdrängen
JÖNS, med armarna i kors, ser på.)
KARL GUSTAF.
Ja; det är roligt nog att gräfva gropar,
När blott man slipper själf i dem att falla.
Nu vår är färdig. Hit med lilla trädet
Och gif mig mera gödsel, store Jöns,
Du, som i ädelt lugn vårt arbet skådar,
Lik Jupiter, då han från sin Olymp
Ser ned till människornas tomma äflan!
Mer gödsel, Jöns, för all del mera gödsel!
Ha! ha! Jag måste skratta. Säg mig, klingar
Ej sällsamt detta snygga ord från läppar,
Som fordom stora härar kommenderat
Och kommit halfva Tyskland till att darra? –
(Under det han nedsätter det unga trädet.)
Jag vill mig visa öm mot denna telning
Och låta honom frodas, så att. han
Må få ett bättre öde här på Öland,
Än jag, min stackare, som af Kristina
Hit blifvit satt att bland dess kalk förtvina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
