Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första taflan. Borgholms slottsträdgård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KARIN (uppträder gråtande, med
förklädet för ögonen, och störtar
mot Karl Gustaf).
Nej, se herr prins! det blir då aldrig i tiden
utå, det ska’ jag säja honom!
KARL GUSTAF (förundrad).
Hvad, mitt vackra barn?
KARIN.
Ah, vackra mej hit och barna mej dit! Men
se, det blir i alla fall inte i evighet utå, det ska’
jag säja honom än en gång.
KARL GUSTAF.
Jag vet, Gud straffe mig! ej hvad du menar.
KARIN (uppbragt).
Se så, nu vill han göra sig oskyldig, kantänka!
Liksom han inte befallt fogden att sälja mina kor.
Men se, det sker ändå prompt inte, vet han. Mina
kor ä’ mer värda, än ett helt lass med prinsar, och
skiljer han sej vid korna, så skiljer jag mej vid
honom, och det på eviga fläcken till.
(Karl Gustaf och de andra herrarna brista ut i skratt).
Ja, skratta ni bara! men jag flyttar på eviga
momangen frå det här fattighuset, det är säkert, det.
LORENTZ VON DER LINDE.
Gudomligaste la’gårdsnymf, o slunga
Din vredes blixtar ej så grymt mot prinsen!
Se här, tag denna börs och lämna fogden,
Att dina älsklingar han därmed räddar
Ifrån försäljning och dig själf från flyttning!
Ty den får icke saknas här i borgen,
Som i förbund med Bacchus skingrar sorgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
