Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra taflan. En mindre sal i slottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LORENTZ VON DER LINDE.
Ja, och – hur svag tillika! Utan lön
Brann icke då ert hjärta. Mellan er
Jag som en spole lopp, och än jag ser,
Hur ni smög upp till henne på en stege
I slottet, hos landtgrefven af Eschwege?
Jag kan försäkra, att jag ömkan känt
För stackars hertigen utaf Tarent.. .
KARL GUSTAF.
Du? Jo, det skall man tro! Liksom ej du
Var den, som till det första rendez-vous
Förledde henne, kanske?
LORENTZ VON DER LINDE.
På befallning!
Jag ville sakta edra känslors svallning,
Som kunnat farlig bli för vår armé,
Om fästningen sig icke velat ge.
Hon gaf sig dock med pukor och trumpeter,
Så sant jag Lorentz von der Linde heter!
KARL GUSTAF.
En sådan tjuserska jag aldrig sett.
Hvad skönhet, kvickhet, liflighet och vett!
Jag måste skratta än, när jag betänker,
Hur listigt namn af son åt mig hon skänker
I sina bref, så att om vårt förbund
Ej någon skulle komma under fund,
I händelse ej brefvet kom till ägarn[1]. –
Men, gubbar, rören bara friskt på bägarn!
(Dricker.)
Ha! ha! Jag glömmer aldrig dessa bref!
Hur kvickt sin moderskärlek hon beskref!
Jag allt för henne var. För mig hon vakat
Och alla yttre nöjen glad försakat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
