Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Majestät behagade i nåder motsvara dess förhoppningar
dubbelt, enär hon nedkom med två kronprinsar,
hvilka dock på sätt och vis ej kunde anses för flera
än en, emedan de voro sammanvexta med den
kroppsdel, som man brukar att sitta på. Hofpoeten
uppstämde genast en hymn, hvaruti han påstod,
att naturen ej kunnat i ett enda hufvud få rum med
all den vishet, som den blifvande regenten skulle
i en framtid utveckla, och fördenskull utrustat honom
med tvänne. Ständerna upptågade i massa
till det kungliga slottet, gratulerade konungen och
sig sjelfva, samt yttrade både sinnrikt och vältaligt,
att regerings-sonaten, spelad af fyra händer,
otvifvelaktigt skulle blifva mera fulltonig och majestätisk,
än någonsin tillförene. Men konungen
var, allt detta oaktadt, icke rättglad öfver den dubbelvälsignelse,
som träffat hans hus. Tvertom, den
gjorde honom mycket och välgrundadt bekymmer.
Till en början kunde svårigheten, att uppfinna en passande
modell till en viss nödvändighets-stol åt de
båda prinsarna, ej annat än ingifva farhågor för den
framtida thronens utseende. En komité af skräddare
och filosofer, som blifvit nedsatt för att åt
dubbelprinsen construera byxor — de der med prydlighet
borde förena beqvämlighet — måste hålla mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
