Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stilproblemet i den moderna konsten - V. Det matematiskt skönas problem inom den västerländska konsten. — Antikens och gotikens guldåldrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 35 —
uingsprocessen sker lättare och våra allmäntmänskliga känslor i hög
grad underhjälpa njutandet av byggnadsverket i alla dess delar.
Särskilt är detta fallet med den gotiska katedralen. Ehrensvärd, som var
en stark dyrkare av det matematiskt klara och därför också av den
enklare, förståndsmässigare, grekiska arkitekturen, åsyftar helt visst
en spark åt gotiken med sitt berömda uttryck: "Ladan är vackrare än
kyrktornet." Utan tvivel bjuder ladan liksom det grekiska templet
en klarare och enklare, mer kommensurabel matematik än den gotiska
katedralens. Men den grekiska konsten och den gotiska uppvisa båda,
att oorganiska och organiska former kunna naturligt förenas till
en levande helhet, om blott allt ordnas logiskt och hålles inom bestämt
angivbara, arkitektoniska gränser. Arkitekturen måste på en gång spela
rollen av bakgrund, skelett och ram för de organiska former, fasta eller
fristående, som smycka densamma.
Renässansen var från här berörda synpunkt ett eko från den
klassiska konstvärlden. Men trots de storartade och odödliga verk den
skapat, lyckades den aldrig i sin konst så helt sammansmälta organiskt
och oorganiskt som de förut nämnda konststilarna. Ja, det är ett
spörsmål, om inte den bysantinska stilen med dess stränga arkitektoniska
karaktär i varje minsta detalj har enhetligare och stilfullare hållning
än själva renässansens. En ingående jämförelse mellan utsmyckningen
av San Vitale i Ravenna och till exempel Sixtinska kapellet i Rom
skulle i detta hänseende antagligen kunna vara mycket givande. Den
ödesdigra skilsmässan mellan bildkonsten och arkitekturen låg i
renässansens tid redan som en aning i luften för att sedan successivt
fortskrida, tills den i slutet av 1700-talet blev ett fullbordat faktum.
Men västerlandet har i alla händelser ägt Greklands, Roms och
gotikens konstvärldar. Jag tvivlar därför på att vi västerlänningar, som
upplevat dessa för vår natur så typiska konststilar, vilka löst konstens
dubbelproblem och därmed gjort den dubbelt så rik, verkligen i längden
skola nöja oss med en ensidig abstrakt och ornamental bildkonst. Ty
denna gör i viss mån våld på vårt naturliga, mänskliga väsen. Väster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
