Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stilproblemet i den moderna konsten - VI. Arkitekturens naturliga ledarroll inom de bildande konsterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 49 —
Salong i slottet i Compiègne. I.ouis XVI-stil.
ensemble. Oeh likartat var förhållandet, som vi veta, hela 1700-talet
igenom både rokokotiden oeh sedermera i Louis XYI-perioden. Även
empiren hade att uppvisa samma tjusande ensembleverkan. Men ett
stycke fram i 1800-talet ramlar allt detta ned i det fullständigaste barbari.
Muthesius har kallat 1800-talet "okonstnärlighetens århundrade". Det är
t
otvivelaktigt riktigt. Men vad som alltid förvånat mig det är, att
denna barbariska tid trots allt, det vill säga vid sidan av legioner av
medelmåttiga konstutövare, som fyllt hyreskasernernas behov av
granna, illusionistiska och sensationella målerier och skulpturer,
verkligen kunnat frambringa så pass många äkta och originella konstnärer
särskilt inom landskapsmålningens område. Naturen synes, såsom Taine
säger, alltid frambringa ungefär samma antal äkta konstnärsbegåv-
4. — Bergh, Efterl. skrifter om konst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
