Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Etiska fragment - Anteckningar för ”Samvetets trappsteg” - III. Fragment av inledningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 169 —
niskan goda, Jjusets. Även inom sig själv lärde hon så småningom att
skilja på goda, d. v. s. livsbefordrande och onda d. v. s. livsförödande
makter. I sitt medvetande ordnade hon dessa olika makter likt två
fientliga härar, å ena sidan alla de goda makterna — yttre och inre —
å andra sidan alla de onda. Ledd av det i hennes egen mänskliga natur
grundade behovet att vilja se allt under en förmänskligande synvinkel,
personifierade hon de olika goda och de olika onda makterna, skapade
sig gudar, väldiga härförare för de stridande makternas olika kolonner.
De mest klarseende bland människorna, de "visa" bland dem, hos
vilka de gjorda erfarenheterna lämnat de djupaste märkena, vilka
därför bäst kände och bäst kunde beräkna de goda och onda. krafterna
ledde nu med hjälp av den allmänna "gudsfruktan" människornas öden
långsamt framåt i en livsbefordrande och kraftbesparande riktning. Ju
mer dessa, av skadan "visa" lärde känna naturens och livets lagar, dess
klarare sågo de den väg deras folk måste vandra för att med minsta
kraftförlust nå fram till de allmänna livsbehovens tillfredsställande.
Lyckoföreställningar, mönsterbilder, idealer började därmed att så
småningom hägra för deras syn. Av naturens ljusa sidor och spridda
lyckobefordrande smådrag som de på grund av sin samstämmande ljusare
ton och känsloriktning med större associationsförmåga, skarpare blick,
känsligare sinne, bättre minne, bättre balanserad hjärna lättare än de
övriga kvarhållit från naturen och livet, skapade de totalbilder, som
gingo i samma längtans riktning, med vilka de alltjämt under åkallan
av de fruktade gudarnas hjälp sammanlänkade folken och eggade dem
till samarbete i livskampen. De lockade och skrämde detta folk fram
mot ett hägrande Kanaan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
