Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varia - Vår moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V Å R M O D E R
Det fanns en gyllene tid, då naturen hade ett stort klappande
hjärta för oss, en tid, då lion deltog i våra sorger och vår glädje.
Träden böjde sig viskande ned emot oss, och blommorna förrådde oss
(le mest tjusande hemligheter om dem vi älskade, medan vårvinden
pustade sina milda fläktar över oss. Aldrig behövde vi frukta
ensamheten, ty vi voro aldrig ensamma. Källsprången kände våra tankar och
satte rytm till dem, fåglarna kvittrade dem till varandra och stjärnorna
på natthimlen voro dessa tankars systrar. Men den tiden finns ej mer.
— Naturen har blivit indifferent. — Hjärtat har blivit av sten. Träden
stå likgiltiga, de böja sig för vinden, de böja sig för vedhuggarens vxa,
inga tankar susa i dess kronor, intet ömt förstånd med våra lidanden
närmar dem till oss. Naturen florerar eller dör utan en tanke på oss,
utan medvetande av oss.
Ett dödande skott kommer självmördarens hjärna att stänka ut
över de vårgröna plantorna på marken; de ta emot eländet utan en
rysning, utan en darrning. Darra de så är det endast för tyngden av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
