Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tala, såsom et underwärk; man håller nu för tiden wänskap för
dikter .... hvarigenom födes den, jo, swarar man, genom
wälgärningar, jag begär hjelp af min wän i nöden, säger man;
I nöden pröfvar man vännen; men sådant är icke mit tankesätt,
emedan egennyttan är ursprung til en sådan wänskap; jag will icke
pröfva en wän i nöden, mänsklighet wil jag pröfwa, och jag har
til min olycka alt för mycket sökt derefter, och icke funnit den;
emedan egennyttan tilslutit deras hjerta.
Min wän är rik, det wet hela nejden, jag är fattig, det wet
många, åtminstone sä många som känna mig; men det har icke
gjordt någon skildnad i wår wänskap .... himlen som skapat
oß, och delat wåra öden, har äfwen skänkt sina gåfvor olika,
den HErren som i alt gör wäl, och, som wet sina barns behofwer,
har gifwit oß efter sit behag, och wi äro hulpna, min wän har
fått et rikt mätt af wälsignelse, och jag et fullt mått af tårar ...
Min Gud! hwilken skildnad på tilstånd! ... och hwilken likhet i
tankesätt!
Nog om denna saken .... Jag kommer nu til en annan,
som i början synes mig nog ofördelaktig; ty jag har trodt det
hjerta warit alt det samma som lefwer, lunga, och andra
inelfwor til människans warelses widmakthållande: men at det hörde
til den inwärtes människan, trodde jag wara ett dikt, ehuruwäl jag
sjelf kändt något som sagt mig at hjertat wore et utmärkt
känneteken af en odödelig själ .... längre fram skal jag sända min
wän några anmärkningar öfwer själen, förnuftet och hjertat;
men för denna gången will jag allenast tala om mit egit, til teken
at jag äger något sådant.
Hwad som först lärdt mig det, har warit den ömma wänskap,
jag hyst för min utwalda wän, för det andra, ärkändsla emot en
okänd och wördnadswärd person, som i mina bistra öden sändt mig
en ansenlig undsätning ... Åtankan af en så wärdig själs tan-
kesätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
