Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Bremiska frågans behandling och afgörande i svenska rådet 1665. Förberedande diplomatiska och militära åtgärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
kunde följa på dylika öfvergrepp samt tillika påminna
iiuru Lionne . förut, äfven om han rådt att »temporisera»
något, dock ansett Sveriges sak rättvis, livadan man väl
kunde hoppas af Frankrike någon »succurs» i »detta pro-
posito». Vidare fick han rätt att mera privatim — ej offi-
cielt — framkasta, huru Sverige, om det innehade Bremen,
vore mera »capabelt» att »secundera» Frankrikes intressen
på en del orter. Sålunda var Königsmark, innan rege-
ringen fattat något beslut om Bremen, ej berättigad till
några löften i Sveriges namn, och ej heller syntes man
vilja för Frankrikes möjliga hjelp — det talas ej om,
hvaruti den skulle utgå — förbinda sig till något, utan
ville nian hafva den i kraft af Westphaliska freden och
Bhen-alliansen’).
Man hade alltså kommit så långt, att en instruktion
sammanskrefs för Königsmark, på grund af hvilken han
i fråga om Bremen egentligen hade att sondera Frank-
rikes hållning mot ett möjligt löretag därstädes. Det
hade ju också under rådsöfverläggningarne framhållits
lämpligheten af att kommunicera med Frankrike och äf-
ven med Österrike. I fråga om det senare tyckes man ej
haft så brådtom, ty ej ens en instruktion för någon am-
bassadör dit författades ännu. Hvad Königsmarks be-
skickning angår, stannade det emellertid vid hvad som
gjorts, man hann att i än vidsträcktare grad instruera
honom, och när han slutligen på våren 1666 kom fram
till Paris, var genom dröjsmålet mycket försummadt2
).
>) Instruktion för Königsmark 31 Maj 1665. R. R. Rhenför-
bundet slöts 1658 mellan Frankrike, Sverige och en del tyska, såväl
katolska som protestantiska, stater. Frankrike fick genom denna för-
bindelse en anledning att blanda sig i det tyska rikets angelägen-
heter och upprätthålla sin maktställning därstädes. De tyska fur-
starne tänkte sig däri ett stöd för ständernas frihet samt freden i
riket. Se härom Köcher I, 2fi5, 266, Klopp I, 84 och 85.
2
) Af framställningen hos Carlson II, sid. 277, framgår ej det
långa dröjsmålet med Königsmarks aftardande. Iiärom är en lång
historia, hvilken vi längre fram bli i tillfälle att vidröra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
