Christian kände förargad, att han blev röd, kände sig träffad; han såg Evas ögon osäkra och undrande riktade mot sig. Vände sig tvärt och mumlade något om att de måste gå och se efter barnen. Doktorn grep honom i armen. — Men i all världen, människa. Ni förstår väl, att jag inte menade... Det var då satan också! Här står jag och talar i allmänhet, i vyer så att säga! Nej, ska vi tala om det, så har jag en svärson, gift med min dotter alltså... Han är för resten svärson nummer... ja låt mig se... jo, nummer tre, så jag måste alltid tänka mig för vad hon heter, när jag skriver på ... »sötaste lilla pappsgubben min», härmade han och avbröt sig. Han höll visst på att säga mer än han ville. Han blev stående och stirrade tigande framför sig, sugande på mustaschen. — Hör, ska vi inte hellre gå hem till mig och ta en grogg? Lämna folket i fest på svagdricka och vetebullar, under I. O. G. T. :s flammande märke. Jag ger mig fan på, att de snart tror att Olov den helige hade segrat vid Stiklastad, om han bara kämpat under det märket. — Jag vet inte, sade Christian osäkert. Han hade nog lust till en grogg, men ... Han försökte fånga Evas ögon. De onda orden mellan dem nyss svedo i honom, men han visste inte, om det var ånger... — Inte sant, fru Eva, er man behöver en 71