Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Guldsmeden skulle tro henne och föra
hennes ord vidare. Inom kort skulle det
vara känt i vida kretsar att docenten
Brenner ärvt en dyrbar ring efter en
tant, som dog härförleden. Folk skulle
säga: Vem var den tanten och varför
bär människan inte något lite krusflor
någonstans? Det ser fult och sjukt ut.
Skulle hon kanske låta sy sig en
sorgdräkt för att få ha blinkmåns i fred?
Naturligtvis tänkte hon inte behålla
ringen. Icke förty gjorde hon allt för att
dölja den. Hon undvek sina vänner, hon
gick sällan ut men skrev på dörren med
krita: Utgången! Hennes samvete
knorrade men hon tystade samvetsgrant sitt
samvete. Hon behöll ringen, därför att
hon var tvärsäker att mista den.
Ingenting var vissare än att dess ägare förr
eller senare skulle uppenbara sig. Hon
tyckte om ringen. Fingret svullnade,
stelnade och småvärkte. Det gjorde
ingenting. Alldeles som när en barnunge
knäppte henne på trubbnosen – det
sved men det var roligt. Hon var
verkligen glad åt ringen. Hon tyckte att hon
borde klä sig efter dess stånd och rang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
