Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närapå nästan att det klär mig! Nu
släppte även Djurling sitt hårda grepp.
Brenner steg fram till spegeln. Svept
i det rosafärgade, luftiga tyget vände
och svängde hon liksom vaggad av en
mild vind. Hon satte blinkmåns på
fingret och lät den glittra. Hennes gröna
små ögon glänste i kapp med juvelerna.
Hon sa: Den passar till tyget. Jag lånar
ringen över i sommar. Tror ni, jag får?
Flickorna svarade med en mun: Säkert,
Lotten, säkert! Djurling viskade till
Willman: Hon är glad! Hon är salig! Vi ha
gjort vårt. Måtte nu också Ludwig veta,
vad han ska göra. Festligt ska hon ha,
gamla människan, eller ska den lede ta
Ludwig med hull och hår!
Gnomerna vecklade alltjämt ut nya
skatter, mysande och förföriska. Deras
förfarna fingrar smekte tygerna på den
robusta undersätsiga kroppen. Brenner
fällde en och annan anmärkning, saklig
men barnsligt fri från den förnuftiga
nyttans torrhet.
Lizzie steg fram till spegeln, mötte sitt
junoniskt sköna anlete, en frejdad
fakultets stolthet och fröjd. Bredvid den fagra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
