Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underbart hår. Än liknas det vid guld,
än vid glöd: än påminner det om Tizian,
än om Melozzo da Forli. Hela
människan är sagolikt skön. Brenners
beundran är uppriktig. Hon skriver: Om
jag vore så vacker, skulle jag bestämt
vara dum. Jag vånne, jag vore.
Den yttre prakten motsvaras ej av inre
skönhet. Brenner antar, att hon är dum,
listig, loj och lättsinnig. Hon anför inga
bevis. Allt tyder på, att Rödluvan varit
en stillsam, tillbakadragen badian. I
borgen rådde tystnad. Blott vid
middagstid och i skymningen hördes ett
långdraget, mjukt läte. Det var en lockton
och kan fonografiskt återgivas som:
liii-sch-lusiii-schön-lusiii-liiii-schön –
Så snart denna lockton förnams, greps
Brenner av en märklig oro. Befann hon
sig i matsalen övergav hon den möraste
filet, den fetaste höna för att skynda
till sitt rum. Hon röck av sig pincenén,
tog fatt på kikaren och kom flåsande ut
på balkongen. En spännande kikarjakt
började. Var höllo tvillingarna hus,
varifrån skulle de komma? Hon letade,
muttrade och puttrade. Äntligen döko de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
