Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hälsa, ser en sekund upp på
fridstörerskan, vänder så åter blicken mot
havet.
Plötsligt förstår Brenner, vad det är
hon vill. Det är någonting mycket enkelt
och lättfattligt; hon vill jaga bort
människan. Varför hon vill jaga bort henne
är inte lika enkelt och lättfattligt. Men hon
grubblar allra minst över den saken.
Hon grubblar inte alls. Hon bara söker,
söker och söker. Söker vad som helst,
som kan få den rödhuvade att taga till
flykten. Ingenting finner hon! Sökandet
hetsar upp henne. Hon är färdig att
klappa i händerna, stöta med påken,
ropa: schas! schas! Då säger
Rödhättan, högdraget: Får jag fråga – var
är mina barn? Högdraget! Det kom som
en lättnad, en svalkande balsam denna
högdragenhet. Brenner sluter ögonen till
tvenne glittrande, grågröna strimmor.
Munnen blir bred som en gäddas käft
och hon svarar:
Hur ska jag veta? Vad allt kan inte
hända små barn, som sakna moderns
ömma vård? För min del tror jag, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
