Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon gång efter annan: Husch, vad jag är
omtyckt. Hon tycks ha känt ett starkt
behov av att fastslå faktum. Troligen såg
hon tillräckligt många sura, hånfulla och
elaka ansikten för att betvivla dess
sanning.
I varje fall såg hon trusserulten. Han
förföljde henne. Hon hade känt välvilja
för den fule pojken: den förvandlades
till obehag. Han var alldeles för lik
henne själv. Man reser inte till
Främmande kust för att möta sin likaste
like. Han lurade på henne i parken, på
stranden, lite varstans. Hon gjorde sig
blind och döv för hans buttra hälsning.
Hon tänkte: Du vill tråka ut mig, min
gosse, men vill jag bli uttråkad, så kan
jag göra det själv. Till sist mötte hon
honom i stora allen vid kasinot. Han
var ensam, hon var ensam. Hon lämnade
allen och gick ut på stranden. Han
gjorde detsamma. Hon återvände in i
allén. Han återvände. Hon kände på sig
att hon gick mot någon tung och tråkig
plikt. Den Främmande kusten blev
plötsligt grå och vardaglig. Badianernas
muntra, lättsinniga släkte upphörde att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
