Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liten god och beskedlig människa och
jag har lovat att ta hand om honom.
(I dagboken skriver hon: Jag ljög och
talade oredigt. För övnings skull.)
Främlingen log och sa: På beskrivning
verkar han inte särdeles trevlig. Vem är
den andre? Den andre? Frågans
bestämda form gjorde henne vimmelkantig.
Hon svarade fumligt: Den andre – det
är ju Markurell. Han sa: Jag antar, ni
föredrar honom? Jag känner herr
Markurell. Hon mumlade: Å, verkligen? Det
visste jag inte. Han sa: Å, verkligen?
Gummiskon på hans käpp studsade
oavbrutet, mjukt och tyst mot hällen.
Det föll henne in, att hans tankar också
måtte studsa oavbrutet, mjukt och tyst,
mot en hård häll. Hon uppgav att vara
listig. Allt fick komma, som det föll sig.
Blott för konsekvensens skull tillfogade
hon: Många bekanta har jag inte. Herr
Markurell är egentligen mitt enda
sällskap – han och er fru. Vi tre ha hållit
ihop.
Det sa hon och teg. Måsarna skrattade,
tärnorna gnällde gällt. Främlingen satt
framåtböjd över den dansande käppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
