Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ned plagg efter plagg och minne efter
minne. Hon tänkte: När en är hemma
igen och plockar upp. Husch ja, nu är
det roliga över. Jag vånne att det vore
glömt också. Jag vånne att somt vore
glömt!
Som hon det tänkte steg Främlingen in
till henne. Möjligen hade han knackat,
möjligen icke. I alla händelser blev hon
skrämd. Lunsen, om han varit
närvarande, skulle tvivelsutan ha gjort
intressanta iakttagelser. Främlingens
skälvande lekamen var säkerligen offer för
en lika stark sinnesrörelse som
Brenners. Hans tunga lallade. Hon satte
honom på en stol. Genast blev han lugnare,
smålog och talade lätt och hövligt. Han
hade hört, att hon skulle resa. Själv
ämnade han resa redan följande morgon.
Han beklagade att han icke kunde
komma på avskedsfesten för doktor
Brenner. Säkert skulle den bli så
lysande som hon förtjänade. Han stödde
händerna mot knäna och bugade.
Så långt flöt talet lugnt men stockade
sig plötsligt. Han tycktes ha tappat
andan. Ren fyllde Brenner, orolig, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
