Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Markurell i samtal med den egyptiske
dansören. Markurell och svartingen?
Sammanställningen var egendomlig.
Lottens komiska intresse för dansören hade
redan väckt löje. Sammanställningen
mellan den smidige svartingen och
henne kunde bli ett raffinerat badianskt
nöje. Ynglingens trinda ögon glödde som
elektriska ficklampor vid tanken på detta
nöje. Äntligen skulle han få en godbit för
sin lilla mamma. Han höll fast Brenner
med sina feta, ljumma händer, hans
andedräkt beströk hennes ansikte, han
övade hypnos. Brenner mumlade:
Varför skulle Markurell göra narr av mig?
Vi är ändå landsmän han och jag!
Landsmän! utbrast von Hancken. Än
jag då? Är jag inte landsman? Ändå
behandlar han mig som en lurk...
Markurells motiv var helt enkelt
hämnd. Han ville visa att den där
fjollan, som blandat sig i hans
kärleksaffärer, var en mindre tillräknelig
gammal tant, som hela stranden hade till
driftkucku. Badianerna begärde inte
bättre! I själva verket hade hon grovt
brutit mot en av deras strängaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
