Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra vill skoja med mig. Än sen?
Angår det er?
Hans stora heta ögon, blänkande som
gul metall, stirrade på henne. Åter brast
han i stilla fnissningar. Han sa: Jag
få-får i-inte skvallra...
Hans darriga pekfinger dansade kring
hennes näsa på ett skämtsamt och
gäckande sätt. Han sa: Det är det komiska
i situationen. Människor har inte gjort
mig mycken glädje – inte många –
men att Johan, just Johan skulle bli
den siste. Nå gärna. Men jag vill inte
ha någon skandal, jag vill inte ha någon
uppgörelse, jag vill inte ha papperen
på bordet. Ty – jag – orkar – icke.
Jag går. Jag flyr. Jag är feg. Det är fegt
också att dö. De levande triumfera. Tills
det blir deras tur. Jag går, min kära
doktor. Farväl. Ni förstår. Ingenting har
passerat.
Han satte handen till mun och
viskade: Jag vill inte ha någon
uppgörelse – och som jag tror – som jag
tror – inte heller Johan – det är det
komiska.
Fem minuter sedan han gått mindes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
